Min packningsångest blir värre och värre. Jag har både blivit sämre på att packa (till Krim hade jag med mig alldeles för lite kläder, till Moldavien alldeles för mycket…) och jag har också ökat min totala ångest i samband med packningen. Jag tror att det är ångesten som gör att jag inte kan tänka klart och därför glömmer vissa typer av kläder eller tar med fel antal. Jag vet ju, rent förnuftsmässigt, hur mycket kläder som går åt och också vad som passar på just den resan jag ska på. Men ångesten infekterar tankebanorna, - därav till exempel alla dessa strumpor i väskan till högsommarvarma Krimhalvön.

Var kommer denna ångest från? Mitt enkla svar på detta är min tid som varannan-helg-barn. Från att jag var 13 till att jag var ungefär 16 spenderade jag varannan helg hos pappa och resten av tiden hos mamma. Ryggsäcken skulle alltså packas varannan fredag. Jag minns att jag gjorde detta under protest, med ilska och skrik som vapen mot allt och alla. Syskonen hade även de sina ryggsäckar att packa. - "Varför kan vi inte bara vara hemma?", - "Ikväll ska ju alla andra på disco på ungdomsgården!!!", - "Vi missar alltid allt det roliga!" och så vidare… Ryggsäcken blev en påminnelse om att jag och mina syskon var annorlunda. När jag såg den ligga i sitt hörn i väntan på att bli packad fick den mig att tänka på hur ledsen pappa skulle bli om han visste hur mycket jag ogillade den där väskan.

Jag skulle säga att jag är en person som faktiskt gillar förändringar, så länge de är på mitt eget initiativ, eller till största del iallafall. Om förändringarna kommer, som vore de pålagda ovanifrån, då ryser jag som om hundra naglar drogs mot hundra svarta tavlor.

Att ha skilda föräldrar är något i ens identitet som blir lagt på en ovanifrån. Att bli ett skilsmässobarn är inget man kan välja själv. Att packa en väska för att besöka ena änden av familjen, - som efter separationen blivit uttänjd likt en uppblåst ballong, där mamman och pappan befinner sig allra längst bort från varandra, skapar en ångest som blir ett symptom på något som inte borde behöva finnas till i den bästa av världar.

Varje gång jag packar en väska påminns jag om detta.