Nu är det dags för mig att presentera en alldeles ny person här på bloggen. Nej, inte pojkvännen. Han har redan figurerat här tidigare, till exempel här, här och här samt lite varstans mellan raderna.

Nej, jag menar Farbror Bertil.

Det är i hans lägenhet jag bor. I och för sig har jag förstahands-kontrakt och allt, men enligt en granntant så bor jag i hans lägenhet.

Häromveckan stod jag nämligen utanför min port och väntade på pojkvännen, som strax skulle komma. Då kom en granntant med krycka och uppförstorad fot nerhasande från sin våning för att säga till mig att pojken jag troligen väntade på, redan hade blivit insläppt och att han nu satt utanför min lägenhetsdörr och väntade.

Jag blev lite förvånad över att granntanten engagerat sig så i vårt öde och tackade artigt för vänligheten.

Hon: - "Äh, ingen fara, jag såg att det var du. Du bor ju i Farbror Bertils lägenhet."

Jag gillar den där Bertil. Tyvärr är han död, det berättade nämligen hyresvärden för mig när jag skrev kontraktet i våras.

Hyresvärden: - "Lägenheten är inte så sliten. En och samma farbror bodde där i 20 år. Men sedan dog han…eh…fast inte i lägenheten!"