Att sitta ihop
Imorse kl 06:40 satt jag alltså på träningscykeln och värmde upp inför ett pass på gymmet. Kollega V uttryckte det så bra: - "Om jag skulle berätta för våra gamla arbetskamrater skulle de inte tro mig." Det är sant och jag fattar det knappt själv, hur kan jag - morgontröttast av alla - plötsligt ha blivit en jag-tränar-innan-jobbet-människa?
En förklaring är kanske att jag insåg att jag vill leva länge och vara frisk minst lika länge. Följdaktligen: träning bra. Särskilt sådan som stärker upp rygg och mage. Gyminstruktören: - "För det är där man sitter ihop."
Och om man vill hinna träffa pojkvän, fika med kompisar, bygga kyrka, spela innebandy med tjejkompisarna, gå på bio ibland och hinna blogga (!), så är det sovtid man får dra ner på. (Teve har jag redan rationaliserat bort.)
Jag borde vara med! Jag sitter inte riktigt ihop på mitten igen… suck. Hade tendes att bli sådär sned i ryggraden igen (om du kommer ihåg hur jag var en gång förut när du var här och diktade till S:s 30-års fest)
Comment by E — November 8, 2009 @ 9:35 pm